Igår fick jag världens tråkigaste besked.. Det kom som en blixt från klar himmel. Bölade i stort sett hela dagen och kan fortfarande inte förstå. Varför? Varför just vi 'alltid'?.. det känns som att det alltid är samma människor som får ta hur mycket som helst. Nu börjar man givetvis tänka på sin egen och sina syskons framtid.. Alla tankar angående detta skrämmer mig något fruktansvärt :'(..VARFÖR ALLA DEM BÄSTA?
Nu över till något positivt..
Som ni alla borde veta har jag varit arbetslös sen studenten men idag ringde en arbetsgivare och jag ska träffa henne på måndag.. Sååå glad och sååååå nervös :-) Hoppas detta går vägen!
Håll alla tummar för mig..
Idag är det lite jobb med papi, ikväll blir det in till stan till storebror och Emily, imorgon blir det lite jobb och på kvällen kanske lite galaj och på söndag träffa kusinerna!
Fullt upp men det behövs just nu.
Ta hand om er och ta aldrig något för givet.. Visa kärlek innan det kan vara försent..
Tack för mej, hej!
